AnotherDay

Ibland, (läst alltid) så är det så jävla underbart att vara mamma till min Hampus.
Jag har aldrig träffat en unge som är så fantastisk som han.
Förmodligen är det just för att han är min unge.
Unconditional love och allt det där.

I morse vaknade han av kaffebryggaren och smög upp, lite förvånad av att någon vaknat innan honom.
Jag stod och sminkade mej i godan ro när det plötsligt stod en kille i dörröppningen.
(Han skrämde halvt ihjäl mej, skitungen)
"Oj va länge jag sov i dag va?"
Klockan var tio i sju. ;)

Simon är sjuk och ska vara hemma i dag.
För en timme sedan fick jag ett sms.
"Hampus vill till dagis med motiveringen att
citat; han ska börja skolan sen, så han måste nog till dagis varje dag"

Min underbara gullunge.

Det är få saker i livet som jag verkligen brinner för.
De som känner mej vet att heminredning är en sådan sak.
För mej är mitt hem mitt tempel.
Där vill jag att allt ska vara "perfekt".
Eller nej, det är inte sant.
Men jag vill i alla fall att allt ska vara på sin plats.

Jag lägger ändå ganska mycket tid på att hemmet ska ha en viss stil och en viss standard.
Det är ju här jag ska kunna hämta andan och ladda mina batterier.

De som står mej närmast vet även hur deprimerad jag blir när det är kaos.
Jag går in i mej själv och vill bara gråta.
Ibland vill jag inte ens gå hem.

I dag är en sådan dag.
När allt för mycket ligger på fel plats.
När allt för mycket är smutsigt och allt för mycket odiskat.

Jag är allt för ofta en tjatkäring.
JAG VET.

Men jag tycker att efter sju år av bekantskap så borde man veta hur dåligt det får mej att må.
Och kanske, efter sju år av tjatande, att man kunde hjälpa mej lite i hushållet.

Eller i alla fall plocka undan efter sej själv.
Om inte för sin egen skull så i alla fall för sin livskamrats välmående!?
♥