20100909
Pratade med min mamma i morse.
Borde ha väntat tills nu i kväll med att ringa henne.
Hon berättade lite säffleangelägenheter.
It kind of ruined my day.
Tappade hoppet om mänskligheten när jag satt där på bussen.
Man kan ju undra vad det är med människor som sårar varandra så.
När jag sedan fick veta att hälften av klassen pratat ihop sej angående, för mej, det viktigaste projektarbetet under min högskoleutbildning, så att jag skulle hamna med den hälften av klassen som behöver mer stöd (med undantag)...
...Jag blev så föbannad så jag höll på att spy över bänken!
Detta är min dröm. Jag presterar sjukt bra och är grymt stolt över mej själv.
Den jag är som människa nu, det är någon jag är stolt över att vara.
Men för sjutton, locka inte fram det mörka som finns inuti mej.
Jag bara varnar er.
Hon är inte någon man vill ha att göra med.
Gumman då kramar
Ang dina klasskompisar, sopar av dig skiten och gör ÄNNU bättre. Du vet ju att du är bäst, eller hur?? Det är bra att inte alltid vara med människor som kan lika mycket, det ger dig mycket mera kunskap att sammarbeta med andra som inte är på din nivå. Det är ju så det är i arbetslivet sedan. Öva, öva, öva!!
Jag hoppas du hinner komma ut och hänga lite med mig i helgen. Låter som du behöver prata av dig lite ;)